 |
 |
Erik Olof Burman (1845–1929) var professor i praktisk filosofi i Uppsala 1896–1910. En allvarlig lungsjukdom, sannolikt tuberkulos, gjorde att han på 1870-talet periodvis vistades i Italien för att kurera sin hälsa. Som ett akademiskt resultat av detta publicerade han 1879 en längre essä som introduktion till det då aktuella filosofiska klimatet i Italien, Om den nyare italienska filosofien.
Som en språkövning har det roat mig att försöka översätta denna redan på svenska ganska krångliga skrift till italienska. Att översätta till något annat språk än sitt eget modersmål är i princip en stollighet, om man tror att man därmed åstadkommer något fullödigt. Jag inser mycket väl min översättnings karaktär av en språkelevs kantstötta övningsprojekt men tror samtidigt att den, om än långt ifrån felfri och naturligtvis inte idiomatisk, kan begripas så pass att den ger en rimlig bild av hur Burman såg på de i hans ögon alltför objektivistiska eller otillräckligt idealistiska kollegerna.
